Självransakan

Den senaste tiden har jag försökt ransaka mig själv som person, men det är absolut inte lätt att analysera sig själv, det är mycket lättare med andra. Men något jag tänkte berätta om som jag har kommit fram till är att jag har svårt att ta upp problem, vill hellst bara sopa dom under mattan, det är så mycket enklare och mindre smärtsamt! Men då jag tänkt efter och andra drar upp de eventuellt problemen/tjaffsen så känns det så mycket bättre efter det tagits upp. Om man nu fått fram allt man vill säga. Men som det ofta blir för mig då saker dras upp så får jag inte fram allt jag vill ha sagt. Jag blir istället så känslig att jag börjar gråta. Så är det verkligen alltid, jag gråter då jag berättar något om mig själv, eller något som sker runt mig som är jobbigt.

Förr, i Sundsvall uttryckte jag mig så fort det var något men nu sen jag flyttade till Norge håller jag så mycket mer inom mig. Även om tjejerna i lägenheten säger att jag kan berätta för dom så är det inte samma sak. Jag saknar en nära tjejkompis som otroligt mycket, jag saknar Hanna och Marie så att det gör ont. Ibland funderar jag över om jag gör rätt i att bo här, jag längtar ju hem så mycket efter min familj, speciellt mamma, Louise, mina tjejer och möljen, Hudiksvalls sol och hemkänsla. Vet inte om all denhär hemlängtan har kommit i samband med att jag inte trivdes lika bra i lägenheten längre eller om jag verkligen längtar hem "på riktigt". Jag trivs så underbart bra med Steven, ingen får någonsin tvivla på det. Men frågan är, som jag ofta kan ställa till mig själv, kommer jag trivas med han i Norge eller behövs det en flyttning närmare hem för det?? Familjen och nära vänner betyder ju allt.

Men är det någon idé att lämna Norge för Sverige då jag inte kommer kunna få ett jobb? Hur ska jag då kunna träffa mina vänner, även om jag är hemma? Men ska det samtidigt kännas som att jag ofta är här just nu för att jag har Steven och för att det finns jobb här. En del dagar hittar jag inte några andra anledningar, helt ärligt.

Jag har en del i mitt huvud.

Ha det

Kommentarer
Postat av: Marie

Jag saknar dig så mycket

2009-05-05 @ 23:20:57
Postat av: sandra

När jag låg i vattnet vid koh samet och pratade med tjejerna som var ute och reste så såg jag oss två där på stranden, är så sjukt sugen att åka iväg!

2009-05-11 @ 17:31:30
URL: http://metrobloggen.se/hurricane

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0