Det sägs att om man ska göra någon annan lycklig måste man vara lycklig själv. Är jag lycklig?

Det är många tankar som snurrar runt och många saker jag "måste ta tag i" Varför fungerar jag då tvärt om och får inte alls någon lust. Blir som ett litet barn i trottsåldern och sätter i handbromsen, för mig själv. Inte riktigt logiskt men jag ska lägga mig på soffan idag och göra ingenting tills jag ska till jobbet. Låta tankarna vandra omkring. För tankar finns det gott om.

Mamma har nu hittat en lägenhet som hon flyttar in i 1 Maj. Det är med blandade känslor för mig. Jag som alltid drömt om en "hel" familj att komma hem till har tyckt att det har vart helt underbart när mamma och Stefan bott tillsammans. Hus, en liten trädgård, hänga tvätten ute, skotta snö och andra småsaker har jag gjort med en annan typ av värme i hjärtat, något jag saknat? Att jag sen har fått vara med en av mina närmsta vänner då, som också blev en syster i samband med att mamma och Stefan flyttade tillsammans har vart ett stort plus.. Men nu flyttar mamma själv till en lägenhet i stan. Jag är glad för hennes skull eftersom hon såklart förtjänar att vara lycklig! Men samtidigt är det massor av frågor i mitt huvud om framtiden, nuet och vad som nyss hände. Varför går allt så fort?

Många andra tankar om min egen lycka snurrar i mitt huvud. Och vart ska modet komma från, för varför dyker det aldrig upp för mig? Vad är nästa steg? Och hur borde det vara? Varför känns det såhär? Skulle behöva göra en totalutränsning av min egen tankeverkstad och också träffa min mamma!