Sitter hemma i pyjamas, har nyss gått upp. Idag fick jag sova ut, ingen klocka, vaknade bara av mig själv, vilket lyx det är! I måndags när jag gick upp så såg jag på en gång att det var något som inte stod rätt till med min Skrot. Hon låg och halvblundade i buren och reagerade nästan inte alls.. Ringde veterinären och fick tid till 13.00 Vid 13 fick jag skjuts dit men då jag missuppfattat så hade jag tydligen bokat tid i Sandefjord och inte Tönsberg... Så det var bara att leta upp nästa veterinär. Väl där så fick vi komma in på en gång. Hon blev undersökt och efter en kort stund hade vi fått diagnosen. Vätskebrist och för långa kindtänder. Hon var ganska dålig så jag fick två val. Operation eller avlivning. Självklart blev det operation, för hon hade en chans så inga tvivel där! Jag lämnade min bebis där med tårar i ögonen men viste att hon var i goda händer. För mig blev det dags att åka till jobbet vid halv 3 och Stevens uppdrag den eftermiddagen var att hämta hem henne.. Vid 16 ringer dom till mig och berättar att allt har gått bra och att hon nu kan hämtas hem. Men hon ska nu matas med babymat tills hon äter på egen hand. Jippi!

De närmsta dagarna har jag sovit dåligt, vart upp på natten. Matat med baby-morots-purré och vatten. Det har gått bra, fått in en ganska bra teknik. Hon har nu börjat äta hö själv men vatten vet jag inte om hon dricker, inget minskar i flaskan och maten rör hon i alla fall inte. Inte banan, morot, sallad, äpple eller något annat gott heller.. Tror hon gått in i en deperition för inte är hon som förr. Hon ligger mest bara still och jag märker att jag blir lycklig och varm i kroppen då jag ser att hon vart och kissat själv och att hon ligger på ett annat ställe än när jag sist såg henne.

Men vi ska hålla ut en stund till, för huvudsaken är att hon äter, eller? Det är återbesök för oss nästa vecka så får vi se vad farbror veterinär säger.

Jag var så otroligt rädd i måndags, jag var så säker på att jag skulle få ta bort henne.... :(