En sak som jag alltid önskar mig, mest de dagar jag längtar hem extra mycket är att jag en vanlig dag på jobbet får höra en bekant röst och sen en arbetskollega säga- Emma du har besök. Att mitt hjärta dunkar och att jag sakta inser att den bekanta svenska rösten är mammas/pappas/Maries/Sandras/Pelles/Gustavs/Hannas eller någon av de andra människorna jag saknar så otroligt mycket! Att det planerats bakom min rygg, utan att jag anat något att jag ska få beök. Att min planerade jobbhelg är bortplanerad utan att jag vet, för att jobbet vet att jag ska få ett betydelsefullt besök. Ja, så nu vet alla som läser att det är de jag önskar, fantiserar om och tänker speciellt mycket på de dagarna jobbet känns tungt och jag skulle göra så otroligt mycket för lite Sverige-närhet, info, prat och äkta skitsnack! :)

Men alla önskningar kan inte uppfyllas, även om man vill det, men jag är en sådan människa som kan leva länge, länge på hoppet så jag kommer aldrig sluta hoppas, helt enkelt!

Norges nationaldag var i söndags och den dagen var även något mer- 1år sedan balen. Bjuder därför på någon bild sen
denna underbar dag, kväll och natt!



Sen vill jag avsluta med att berätta att jag saknar min kära Marie så otroligt mycket och jag hoppas hon läser det här, för hon är den mest fantastiska vän man kan ha. Behöver inte förklara varför, hon bara är helt underbar, hela hon och hennes personlighet. Hon och mamma, ja dom står högst upp på önskalistan i min vardag i Norge.

Godnatt!